den 21Augusti 1990, klockan 09.33 föddes jag
Ylva Ellen Westerblom
hade jag vart en pojk hade jag hetat Bertil
mamma sa att Björn och Johanna var så himla bestämda på att jag skulle heta Bertil att hon aldrig hade vågat säga emot, nog för att jag gillar namnet Bertil men jag är himlans glad över att jag heter Ylva
lite Lagom ovanligt bland tjejor i min egna ålder helt enkelt
Jag är minst i en syskonskara på 5 "barn", tre underbara systrar och en helt fantastisk storebror, har två systerdöttrar som blir stora för tok på fort och världens bästaste föräldrar
(dem får ett helt eget inlägg sen)
jag växte upp i världens bästa röda hus, det huset är min utgångspunkt i livet
jag var en av de få av ungdomarna i Björklinge som inte klagat på vår fina lilla ort
har alltid och kommer alltid att älska Björklinge
jag är som många andra, helt bestämd på att ens egna familj är bäst och oslagbar
helt galet stolt över att ha dem som min familj
så starka, så fina, så helt jävla fantastiska
JAG ÄLSKAR ER
som liten var dem flesta säkra på att jag skulle sluta upp som filosof
jag avskydde, och gör fortfarande när folk bråkar, sånt fruktansvärt obehag
fick enligt mamma ofta sättas in som
"fredsmäklare" i skolan eftersom mina lärare tyckte jag var en sån himla bra konfliktlösare, där jag satt och sa
"man ska inte bråka"
jag gick hos dagmamma och dagis innan jag började på Björklinge Kyrkskola
som inte alls är kristen trots att det kanske låter som så
jag älskar musik
spelade piano innan jag fann min Harpa som jag spelade på i 8år
har bestämt att jag ska köpa en sådan när jag får råd
musiken hjälpte mig igenom allt
i min familj har vi alltid åkt iväg med tält och fjällvandrat, åkt längdskidor, slalom och snowboard
och det är där jag fastnat
jag älskar frilufslivet och att campa
faktiskt
har alltid rest väldigt mycket
har haft familj och släkt och vänner utspridda lite varstans, runt om och sen har vi även rest bara för nöjets skull
några platser/länder jag besökt är
Norge, Tyskland, Spanien, Nya Zeeland, Frankrike, Turkiet, Singapore, Irland, Skottland osv..
har så många fina minnen
finns så mycket jag vill uppleva igen
Högstadiet var inte det roligaste
jag trivdes inte, avskydde majoriteten av killarna i min klass
hemska människor som jag än idag har lust att ge en loska rakt i ansiktet
kom på fel kant med mig själv och vände upp och ner på hela min värld
jag visste inte vem jag ville vara och vad jag ville göra
det var kämpigt på kompisfronten, men trots allt drama klarade vi oss igenom det
jag rökte och och blev full för första gången, första fyllan kommer Aldrig glömmas bort
midsommar på björkis 2005
trots mitt och Jonnas löfte att vi skulle låsa in oss i hennes farmors hus första gången vi skulle dricka
"man vet ju aldrig vad som kan hända, tänk om vi blir helt knäppa?"
så galet mycket skratt och konstigheter
i
Gymnasiet började saker och ting falla på plats, jag vågade visa lite mer av mig själv, ta för mig på lektionerna och när jag visste var jag ville, då lät jag visa det också
hittade många nya fina vänner och jag grät mig igenom studenten
det var hemskt och gjorde verkligen ont i hjärtat att säga hejdå
gymnasiet var en helt underbar tid och jag gick därifrån som en starkare Ylva
förra sommaren, 2009 satt jag och Evelina på Storken i Uppsala
vi var så himla sugna på att åka utomlands och efter timmar av prat och peppande sa vi
"vi går ner och köper några lotter, vinner vi.. då bokar vi en resa"
tror vi vann 5kronor var, men vi hade liksom redan bestämt oss
vi skulle åka någonstans
18 - 25juli 2009 befann vi oss i Alanya, Turkiet
säger bara
HERREGUD vilken resa
så spårad och galen och helt underbar
där träffade jag Markus som jag idag bor ihop med, men mer om det i inlägg nr 2
idag bor jag i Trollhättan, pluggar och jobbar och är allmänt ointressant
många gånger drömmer jag mig tillbaka till alla galna minnen som jag upplevt
varav några jag kanske delar med mig av senare
men nu blir det på tok för mycket text :)
hojthojt
